På liv eller död

Detta skriver jag i mina sjukdomsångor.  Jag har helt bergis någon sjukdom utöver det vanliga, inte någon skit svininfluensa utan någon som "icke-existerar". Så att jag kommer få ligga på sjukhus för smittoriskens skull, alla mina samlagspartners kommer underrättas och mina vänner kommer tröttna på vita väggar & sjukhusdoft och länsa mitt hem för "bimbon sjunger ju ändå på sista versen."
OM (!!) jag har sådan tur att någon hittar mig det vill säga..
Annars får jag säkerligen ligga i 3 månader och hittas halväten av Greger och Pebbels som sett sin forna matte som ett riktigt "smörgåsbord" naken och utan armar. (Armar känns så realistiskt, som om det äts först, som kycklingvingar.)
Inte någon snygg törnrosa min här inte, säkert med dreggel i mungipan och halva ögat öppet lite som Excorsisten.

De här sjukskriviningsdagarna har känts som sju svåra år, rejäl Tove missär. Har kurerat mig, prövat diverse örter, men(!) som plåster på såren har jag rotat i pappas förstahjälpen låda och där fanns mediciner "för tillfällig halsbränna och sura uppstötningar" osv. Det har jag aldrig haft, fast det kan ju aldrig skada att prova! Kemikalier rox my sox.


Har i alla fall hunnit med (när inte självömkan tryckt på eller jag sovit) att kolla på tv och det gott folk, DET har gjort mig blödig.
Extrem homemakeover eller dokumentärer där barnen är dödligt sjuka eller har feta, där BRISTER det!!

Exteme homemakeover får mig att vilja äta upp min egen lever för att känna ens lite vad de går igenom. De är blinda, de är förlamade, de bor 12 personer plus rullstolsbundne gammelmormor i en husbil. Det är diverse dödliga sjukdomar, det är sorg osv osv.
I varje avsnitt är det alltid deras "mest känslosammaste fall", samt "de kommer inte hinna klart i tid."
De ger 99 åriga gammelmormor ett eget hus på tomten, med en bar där hon kan bli full, samt årsförbrukning av sondmat, mamma får en ny protes till benet, pappa får ett par nya glasögon så att han ser igen för första gången på FEMTON år. Deras barn får rum efter deras "favorit sysslor" hur sjuka hobbysarna än är. Helt fantastiskt!
Det är tårar, det är kramar , det är ryggdunkanden. DET ÄR SÅ FINT!
Hela kvarteret samlats för alla ÄLSKAR just DENNA familj.
(Tänk om jag hade sådan grannsämja i mitt hus istället för sop-nazin eller heroinisterna)

Det mest älskvärda är slutspurten och hyttandet med näven i luften samt hoppen. Ni vet någon som inte är den vassaste kniven i besticklådan och dansar själv på krogen aningen full.
Jag blir tårögd bara jag tänker på det.


Imorgon ska jag i alla fall lalla iväg till jobbet fullproppad med kemikalier (alvedon), och skita högaktningsfullt i alla som inte har en lika god dag som mig. Var så säkra.
/ Tove

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0