SopNazin
Har inte haft tid till att skriva blogg och på så sätt uppdatera er om min misär. Men här kommer ett utdrag, enjoy!
Ikväll när jag kom hem från jobbet med ett leende på läpparna (jag slår faktiskt ett slag för mänskligheten när jag jobbar helg, nykter och redig,) (det stavas KARAKTÄR), så möttes jag av en färgglad lapp utanför min dörr med följande text: Våning två = En soptipp.
Klyftigare än Kitty Drew insåg jag kvickt att det var mitt berg utanför dörren som var den omskrivna soptippen, samt vem den lilla saten var som skrivit det.
Då jag förmodligen blir stämd om jag skriver ut hennes namn kallar jag henne rätt och slätt, kort och gott för "Sop Nazin".
SopNazin är en jävel som skriver och ritar bilder som hon sätter upp ÖVERALLT i mitt hus som handlar om sopor, natur, djur och EU. En extrem miljöpartist som agerar frilanserad sop spion!! Vore jag en ligist & finne skulle jag hoppa på henne på gatan och piska henne med en risbuske!! Jävlaidiotpuckotadigiröven!
DUMT när jag är en utsliten bimbo med ett redan snaskigt uppbokat liv. DUMT!
Jag är så upprörd. Det är ju sånt här som får människor att bli bittra!! När saker och ting inte är normalt. Vem faan tar sig tid till att rita färggranna tykna budskap? Vem??!
I alla fall så blev jag lite "upprörd", så jag slängde ihop några fler soppåsar, valsade ut i korridoren med ett tandradsleende på läpparna, och byggde på mitt berg.
Eftersom att det ändå är deppigt läge så kan jag ju känna att jag kan avslöja lite smaskiga detaljer om mitt liv ( som även på ett enkelt sätt förklarar hur man får "respekt på gatan")
*¨* Jag duschar mer än gärna till Dj White - Var ligger landet där man böjer bananerna, och sjunger med för kung och fosterland. Sedan skäms jag för att mina grannar kanske hört mitt låtval och tycker jag är sådär O-YO så då drar jag på någon gangster *blingbling* hiphop som har med ord som: Mord, vapen och blod i sig och återfår i samma veva min gangster status.
Nu ska jag sätta på mig kläder från barnarbetare i Kronogården.
// Tove
(Alla veganer, extrem-sop-nazins, djurrättsaktivister och andra Tove-hatare hänvisas vänligen att skicka era hatmail till denna blogg)
Mitt liv är så äventyrligt
Idag har jag cyklat land- och rike runt på mitt fashionabla jobb. (Den som säger något annat om hemtjänsten ska ha smörj.) Hade jag haft svenska fanan som svettband hade jag mycket väl kunnat misstas som en elitcyklist, (vilket lätt händer), om jag hade trappat ner lite på kedjerökandet också dvs, som är min största sysselsättning på cykeln. Dock ser jag ut som hämtad från hårdaste hooden när jag röker, en sådan man inte vill möta i en mörk gränd. Beväpnad upp till tänderna, glödande blick och seniga (obefintliga ) muskler. Åh, mitt hjärta blöder med medlidande för den som skulle träffa på påhittade Mig i en gränd. He He He..
Andra äventyrliga saker jag har gjort idag är att ha inhandlat ett par *daadadadam*: Mormorstrosor. Sådana rejäla kvalitésgrejer som drar in en svullen mage! Fiffigt tänkte jag då att köpa dem i förebyggande syfte ifall jag mot förmodan skulle bli svullen någon kväll, väl hemma i kyffet var det inte lika roligt längre.
Visst om man var 5 friska år och lullar runt på stan och köper skit (trosor för 350), men inte när man är 21 år och en mogen och sofistikerad människa. (Visst, jag har alltid vetat att jag ska bli vuxen. Eller i alla fall trott, och hoppats.)
Ibland får jag dock till lite mogna saker i mitt liv. Som häromdagen var Nina här och lagade köttbullar åt mig. (Alla vet att all min kost går via micron, pronto.)
I alla fall så är jag så himla finurlig så jag frös in ett par med tillhörande text: Toves hemmagjorda köttbullar. SÅÅ, med andra ord har jag räddat min stämpel som nyttig och hemmafruaktig. Har jag någon här hemma som kollar i min frys så kommer de tycka att jag är heeelt fantastisk.
Nu har jag planer att smida, och hyss att utföra!!
/ Tove
På liv eller död
OM (!!) jag har sådan tur att någon hittar mig det vill säga..
Annars får jag säkerligen ligga i 3 månader och hittas halväten av Greger och Pebbels som sett sin forna matte som ett riktigt "smörgåsbord" naken och utan armar. (Armar känns så realistiskt, som om det äts först, som kycklingvingar.)
Inte någon snygg törnrosa min här inte, säkert med dreggel i mungipan och halva ögat öppet lite som Excorsisten.
De här sjukskriviningsdagarna har känts som sju svåra år, rejäl Tove missär. Har kurerat mig, prövat diverse örter, men(!) som plåster på såren har jag rotat i pappas förstahjälpen låda och där fanns mediciner "för tillfällig halsbränna och sura uppstötningar" osv. Det har jag aldrig haft, fast det kan ju aldrig skada att prova! Kemikalier rox my sox.
Har i alla fall hunnit med (när inte självömkan tryckt på eller jag sovit) att kolla på tv och det gott folk, DET har gjort mig blödig.
Extrem homemakeover eller dokumentärer där barnen är dödligt sjuka eller har feta, där BRISTER det!!
Exteme homemakeover får mig att vilja äta upp min egen lever för att känna ens lite vad de går igenom. De är blinda, de är förlamade, de bor 12 personer plus rullstolsbundne gammelmormor i en husbil. Det är diverse dödliga sjukdomar, det är sorg osv osv.
I varje avsnitt är det alltid deras "mest känslosammaste fall", samt "de kommer inte hinna klart i tid."
De ger 99 åriga gammelmormor ett eget hus på tomten, med en bar där hon kan bli full, samt årsförbrukning av sondmat, mamma får en ny protes till benet, pappa får ett par nya glasögon så att han ser igen för första gången på FEMTON år. Deras barn får rum efter deras "favorit sysslor" hur sjuka hobbysarna än är. Helt fantastiskt!
Det är tårar, det är kramar , det är ryggdunkanden. DET ÄR SÅ FINT!
Hela kvarteret samlats för alla ÄLSKAR just DENNA familj.
(Tänk om jag hade sådan grannsämja i mitt hus istället för sop-nazin eller heroinisterna)
Det mest älskvärda är slutspurten och hyttandet med näven i luften samt hoppen. Ni vet någon som inte är den vassaste kniven i besticklådan och dansar själv på krogen aningen full.
Jag blir tårögd bara jag tänker på det.
Imorgon ska jag i alla fall lalla iväg till jobbet fullproppad med kemikalier (alvedon), och skita högaktningsfullt i alla som inte har en lika god dag som mig. Var så säkra.
/ Tove
Tove problem
Ponera då att jag med våld får kasta mig ur sängen med huvudbonad (som försiktighetsåtgärd, Ninas halva lugg är borta), och leta med ljus och lykta efter det lilla äcklet. S k i t "kul" HA HA , jag kissar ner mig!!
Det är ju inte direkt så att det skulle göra någon upphettsad eller giftassugen, snarare tvärtom. Gregers handlande, och mitt beteende därefter lär få mig ogift tills jag är 50!! (Låter det vara osagt om det finns en man med i bilden, he he he, snusk därute)
Men jag gillar faktiskt djur, jag lovar.
Vid tidig ålder skaffade jag en kanin som hette Mozart Rolfsson. ( Trots kvinnligt kön.)
Efter ett tag insåg jag att hon inte var så jävla spexig som jag trott. Hon var en jävel på att rymma och morra. Detta resulterade i att min umgängeskrets sjönk markant i ren rädsla för det lilla äcklet.
En sen oktobernatt dog hon med dubbla lås om buren, hur är oklart...
Sedan skaffade vi Zorro, han var satans hund troligtvis. Han h a t a d e mig.
SÅÅÅ fort mammas sambo tittade bort var det som om Zorro flinade och sedan ylade till ouuuuuuuuh sådär ni vet och fejk haltade så att det skulle se ut som om jag slått/fällt alternativt hoppat på honom.
Det slog aldrig fel, jävla hund. Tyvärr lever han än idag trots diverse försök..
Sedan skaffade jag två marsvin. De bajsade hela tiden så jag gav bort de som ormmat efter en vecka.
Och here we go again!! Nu sitter jag här med Greger och Pebbels. En hårätande fetis som lallar runt och sprider skräck, och ett offer. (Inte Pebbels, jag!)
Fortsättning följer...
Adjö! (För att vara sådär moget seriös)
*Tataa*
Härmed börjar jag blogga om mitt fantastiska liv och dess utbud. Endel har hänt, endel kanske har hänt, och en del borde inte ens ha kunnat hända.
Givetvis humoristiskt korrekt.
Big Bimbo Life
// Tove
