Årets avslöjande
Daaadadaduuum!! * Slår trumvirvlar för kung och fosterland*
Något som jag aldrig trott, och D E F I N I T I V T inte ni kära medmänniskor som läser detta, skulle vara att jag skulle genomgå denna förvandling som har ägt rum. (Nog för att jag alltid vetat att jag skulle bli vuxen och mogen, eller i alla fall trott och hoppats.)
Jag har gått från att ha haft killen som en accesoar, till en del av mig.
Alltså, för att klargöra.. Mina livsaktiviteter och åtaganden hittills i livet har varit äventyr, hyss och sattyg. Inget jag har för mening att förändra nu heller, ordet "tråkigt" finns inte med i mitt liv eller dess lexikon. Men jag har funnit min kumpan/"partner-in-crime"/jämnlike, också kallad: Pojkvän.
Jag har med andra ord inte kommit i "20 års kris, eller känt att "den biologiska klockan börjat ticka", jag har bara funnit kärleken som är en kopia av mig.
Mitt imperium har med andra ord växt till sig. HE HE HE...
Stackars sate tänker väl ni och ser för ert inre hur bilder målas upp om hur jag bryter ner honom bit för bit både själsligt och kroppsligt, (iklädd min rosa allra finaste Bimbo-outfit med glödande blick, G I V E T V I S!!)
Tills han slutligen är färdigfostrad, en snygg attraktiv man i sina bästa år som tycker JAG är Guds bästa skapelse, färgen rosa är fantastisk, att min vilja är hans lag, och säger jag hoppa så frågar han "Hur" högt.
Nää.. Det var en målande beskrivning på mina ex.. Nog för att jag är kvinnornas motsvarighet på männens ord "badboy", och att jag är tjejen som deras mammor varnade dem för, men inte gällande honom. Han är min prins och jag är hans prinsessa.
Andra nyheter inom genrén: jag-kan-inte-tro-mina-öron, är att BigBimbosHouse ska förflyttas till en stor insatslägenhet mitt i stan. Jag är med andra ord inte bara kär, utan ska även bli sambo.
Trivs dock med att bo här, men min käraste har tröttnat lite på skotthål i mitt fönster, "neverendings" fester/discon/rave/stamp samt kåkfararna, socfallen, och knarkarna som står för det största klienteriet av boende här.
Mycket osannolik fakta för er att ta in nu.
(För att bara nämna, familj och släkt hoppar och slår med näven i luften sådär "segervisst" vid mitt avslöjande, och skriker: Jag visste det, jag visste det!! Tove ska bli normal!!)
Betackar mig för giftasförfrågningar, gåvor, presenter, organdonationer, gåvor i form av djur (H E L V E T E heller).
Men: Sluta aldrig hoppas, sluta aldrig be. Sluta aldrig drömma, under kan ske. (Som ni just varit med om)
Nu ska jag endast vara verksam som Negerkungen på kurrekurredutt ön. (Pippi Långstrump, Toves anm.)
// Adjö!
Något som jag aldrig trott, och D E F I N I T I V T inte ni kära medmänniskor som läser detta, skulle vara att jag skulle genomgå denna förvandling som har ägt rum. (Nog för att jag alltid vetat att jag skulle bli vuxen och mogen, eller i alla fall trott och hoppats.)
Jag har gått från att ha haft killen som en accesoar, till en del av mig.
Alltså, för att klargöra.. Mina livsaktiviteter och åtaganden hittills i livet har varit äventyr, hyss och sattyg. Inget jag har för mening att förändra nu heller, ordet "tråkigt" finns inte med i mitt liv eller dess lexikon. Men jag har funnit min kumpan/"partner-in-crime"/jämnlike, också kallad: Pojkvän.
Jag har med andra ord inte kommit i "20 års kris, eller känt att "den biologiska klockan börjat ticka", jag har bara funnit kärleken som är en kopia av mig.
Mitt imperium har med andra ord växt till sig. HE HE HE...
Stackars sate tänker väl ni och ser för ert inre hur bilder målas upp om hur jag bryter ner honom bit för bit både själsligt och kroppsligt, (iklädd min rosa allra finaste Bimbo-outfit med glödande blick, G I V E T V I S!!)
Tills han slutligen är färdigfostrad, en snygg attraktiv man i sina bästa år som tycker JAG är Guds bästa skapelse, färgen rosa är fantastisk, att min vilja är hans lag, och säger jag hoppa så frågar han "Hur" högt.
Nää.. Det var en målande beskrivning på mina ex.. Nog för att jag är kvinnornas motsvarighet på männens ord "badboy", och att jag är tjejen som deras mammor varnade dem för, men inte gällande honom. Han är min prins och jag är hans prinsessa.
Andra nyheter inom genrén: jag-kan-inte-tro-mina-öron, är att BigBimbosHouse ska förflyttas till en stor insatslägenhet mitt i stan. Jag är med andra ord inte bara kär, utan ska även bli sambo.
Trivs dock med att bo här, men min käraste har tröttnat lite på skotthål i mitt fönster, "neverendings" fester/discon/rave/stamp samt kåkfararna, socfallen, och knarkarna som står för det största klienteriet av boende här.
Mycket osannolik fakta för er att ta in nu.
(För att bara nämna, familj och släkt hoppar och slår med näven i luften sådär "segervisst" vid mitt avslöjande, och skriker: Jag visste det, jag visste det!! Tove ska bli normal!!)
Betackar mig för giftasförfrågningar, gåvor, presenter, organdonationer, gåvor i form av djur (H E L V E T E heller).
Men: Sluta aldrig hoppas, sluta aldrig be. Sluta aldrig drömma, under kan ske. (Som ni just varit med om)
Nu ska jag endast vara verksam som Negerkungen på kurrekurredutt ön. (Pippi Långstrump, Toves anm.)
// Adjö!
Kommentarer
Trackback
